Vad är Glasgow Coma Scale (GCS)?
Glasgow Coma Scale (GCS) är en allmänt använd klinisk skala som bedömer medvetenhetsnivån och neurologisk funktion hos patienter med akut hjärnskada eller nedsatt medvetande. Utvecklad av Sir Graham Teasdale och Bryan Jennett vid University of Glasgow 1974, ger GCS ett strukturerat tillvägagångssätt för att utvärdera och kommunicera en patients tillstånd (Teasdale et al., 2014).
Glasgows strukturerade tillvägagångssätt används ofta i olika miljöer, inklusive akutavdelningen, intensivvårdsavdelningar, forskning inom neurologiska vetenskaper och traumacenter. Det är särskilt användbart vid den första bedömningen och hanteringen av traumapatienter.
Komponenter i Glasgow Coma Scale
Bedömningsprocessen i Glasgow Coma Scale innebär att man testar ögonöppnande, verbalt svar, och motoriska svar. Varje komponent poängsätts oberoende, och summan av dessa poäng bestämmer den totala GCS-poängen (Jain & Iverson, 2023).
- Ögonöppnande svar: Det ögonöppnande svaret poängsätts på en skala från 1 till 4, där 4 är det bästa ögonöppnande svaret (spontan ögonöppning) och 1 är det värsta (ingen ögonöppning).
- Verbalt svar: Den verbala poängen sträcker sig från 1 till 5, utan verbalt svar (1) och orienterat och samtala normalt (5) är det bästa verbala svaret. Det bedömer patientens förmåga att svara muntligt på frågor eller kommandon.
- Motorrespons: Detta poängsätts på en skala från 1 till 6, där 6 är det bästa motoriska svaret (lyder kommandon) och 1 är det värsta svaret (inget motoriskt svar). Den utvärderar patientens förmåga att följa verbala kommandon och flytta sina extremiteter.










